Därför försvann arkitektstudenternas lunchmöten.
Jag ska försöka förklara det här på ett bra sätt och hoppas att ingen tar illa upp. Vi bedömde (främst ska sägas jag, Mårten ordförande, som varit med på ett antal lunchmöten tidigare) att vi inte behövde ha några lunchmöten. Den information som tidigare gick ut där har hamnat på bloggen (och/eller bth-mailen om det rör sig aktiviteter/workshops). Vi tror att vi genom att göra så når ut till fler personer med vår information samtidigt som vi hjälper till att utveckla vår blogg. Sedan kan man på något sätt inte frånse att lunchmötena förut var kritiserade. Kärnan av kritiken kan sammanfattas till att mötena inte resulterade i så mycket. Att vara engagerad i arkitektstudenterna var synonymt med att sitta på ett möte varannan vecka och lyssna på någon som varit på ett möte någon annanstans. Det var iaf så jag upplevde det och så ville inte jag att arkitektstudenterna skulle arbeta. Jag ville att vi skulle lägga våra resurser på att göra något handfast och konkret. Vi drog då istället igång processen som mynnade ut i vind och vatten workshopen. Workshopen har kommit från gräsrötterna d.v.s. vi frågade studenterna vad de ville göra genom en idéworkshop i början av terminen. Processen har hela tiden varit transparant och alla som velat har alltid haft möjlighet att engagera sig. Vi har inte haft några regelbundna möten utan istället haft dessa när vi behövt träffas. Ingen annan skola jobbar med regelbundna formella möten och till och med studenthandläggaren har undrat varför vi jobbat så.
Arkitektstudenternas syfte är att sprida information från arkitektstudenternas nationella styrelse, akademier, nämnder, aktiviteter och workshops. Vi jobbar också med integration mellan de olika arkitektutbildningarna. Man kanske inte ska ropa hej förrän efter att vind och vatten har genomförts men jag tycker att vi har lyckats rätt bra med det syftet. Bara att vi har valt att jobba på ett annat sätt än vad man på fysisk planering kanske är vana vid.
P.s. skriv under med namn på bloggen. Vi känner ju varandra i princip allihopa här ändå!
//Arkitektstudenterna genom Mårten
Facebooksidan och bloggen har gjort mig (som sällan hinner och oftast glömmer att gå på lunchmöten) mer informerad av var Arkstud sysslar med än jag var förut även om jag gick på något sporadiskt lunchmöte då och då. Kanske har också dessa forum utvidgat den lilla krets av intresserade och gjort ettorna mer välkomna och nyfikna. Jag undrar om förra inläggets hemlige författare har missat uppdateringarna på FB. /Sara Fast, åk 3
SvaraRaderaJag vill även lägg in en liten kommentar från Plankan som enligt mig under en tid "lidigt" av samma problem som Mårten tidigare beskrivit. Det jag vill säga är att det finns förslag och vilja att göra något åt mötena, för att bli mindre formellt och mer interaktivt (så att fler är motiverade att engagera sig). Förhoppningsvis ett samarbete med ArkStud, men absolut inget bestämt än.
SvaraRadera/Lisa fp09
Jag kan delvis förstå varför lunchmötena är slopade, har suttit med i styrelsen och håller med Mårten att mötena mest blir en information om vad de som åkt har gjort på sin resa, bra drag för att utveckla bloggen. Men personligen så skulle jag vilja ha något möte, mest för nöjes skull och träffas inom organisationen, utan formaliteter utan för att visa sig. Visst om andra skolor inte har samma system som vi har haft på skolan så behöver vi inte göra samma sak för sakens skull.
SvaraRadera//Abbe fp07, fd vice ordf.
Hej!
SvaraRaderaJag är verkligen ingen expert på arkitektstudenterna men måste man inte besluta om en sådan väsentlig förändring på ett årsmöte där alla kan tycka till om det hela? Känns ju som den största förändringen man kan göra? Vem får egentligen bestämma hela organisationens struktur för alla skolans medlemmar? (som sagt ingen expert)
Kan delvis förstå vad problemet var med mötena som de var, men det som var fint med dem jag var på (vilket kanske inte var jätte många men ändå) var att man fick reda på saker innan de skedde, man var en del av processen. Man kunde liksom säga.. "ta upp detta på nästa möte du åker på etc." Tvåvägskommunikation. Nu är det mest långa "ironiska" inlägg som beskriver något som varit. Jag kände mig liksom som en del av föreningen förut, dvs. en Vi-känsla, nu är det mer Ni-känsla faktiskt.
Förut skrevs det väl både på bloggen och hölls möten, hela poängen med organisations är väl att försöka nå ut till fler hela tiden? Och det ena utesluter inte det andra? Jag har endel idéer jag vill bolla men eftersom jag inte känner er i styrelsen så väl känns det konstigt att liksom gå upp till er i "diskkön" & köra min pitch! Dessutom, ibland bjöds det på fika under mötena och det var ju trevligt :)
Vill liksom inte komma med någon personlig kritik utan bara hjälpa till, tack för att jag fick förmedla min åsikt!
Like / Emma
SvaraRadera